Ryggen

Hade verkligen kommit igång med träningen igen när det kom ett litet förkylningsbakslag. Vi har varit hängiga här i en vecka ungefär. Igår kände jag mig ändå ganska fräsch så jag körde ett pass i rönisch running school. Jag tyckte det kändes helt ok även om det var lite trist att köra det på löpband. När jag kom hem började jag dock känna mig risig i halsen och under natten har ryggsmärtorna från helvetet utvecklats. Jag antar att det är höftböjarna som spökar och att det är fästet i ryggen som gör ont. Jag kan typ inte röra mig. Sjukt jobbigt att ta hand om en liten Knut som vill bli buren mest hela tiden. Så nu blir det bara till att vila sig i form igen....

Annars då? Jo tack, lever det flärdfulla livet där alla kläder efter ca 10 sekunder ser ut så här

Knut är som en liten snigel som lämnar snorspår efter sig precis överallt!

Älskade mormor

Igår var jag lite sur och irriterad. Jag kom på att det kanske hade att göra med att jag inte har kunnat springa på en mindre evighet på grund av förkylning. Jag vågade inte springa än så jag gick en skogspromenad i stället. Det var helt underbart! Solen sken och det var så lugnt att all min irritation bara rann av. Jag började att tänka på min mormor, det är ju hennes skog på sätt och vis. Jag har många minnen av att vi har gått i skogen tillsammans. Jag satte mig på en sten i solskenet och  funderade på var vi brukade gå. Skogen har förändrats och jag känner inte igen den som jag minns den (låter kanske snurrigt). Jag satt och pratade lite med mormor. Jag saknar henne och jag har ofta tidigare haft en känsla att hon är med och vakar över mig. Nu på sistone har jag inte känt det och det känns lite sorgligt. Jag tänkte att jag gärna ville få ett tecken på att hon var med mig (samtidigt som jag är väldigt tveksam om man kan be om sånt). I alla fall så började jag gå hem igen och helt plötsligt var det som att jag förstod och såg var jag och mormor brukade gå. Den stora stenen som jag har letat efter var helt plötsligt inte så stor längre (jag är ju lite större nu) och den var mycket närmre hem än vad jag förväntade mig (jag går ju lite snabbare nu). Jag undrar om det var min mormor som visade mig. Jag tänker att det var det. Nu känns det i alla fall lite bättre!

Älskade mormor!

Höstens första sjuka

Liten har blivit förkyld. Snoret rinner och han har feber. Klängig är bara förnamnet. Hoppas att det inte smittar oss andra. Jag vill verkligen inte bli sjuk. 

Välkomnar hösten med glädje och vemod

Nu är det höst. Det är i alla fall vad vi har sagt till Iris. När mamma (alltså jag) fyller år blir det höst. Hon frågade så mycket och förstod inte våra luddiga svar så maken sa helt sonika att så var det. Jag fyllde år i måndags och nu är det alltså höst. 

Jag längtar oftast efter hösten i slutet av sommaren. Jag älskar den svala krispiga luften, och dimman på morgnarna. Värmen som känns bara i solen och regnet är också saker jag brukar längta till. Hösten betyder också nystart för en lärare som mig. Ett nytt läsår börjar och en får nya chanser och möjligheter på jobbet eller i skolan. Så känns det även i år men det är samtidigt med vemod. Vår fantastiskt härliga sommar tar slut. Vi har varit lediga i tre månader tillsammans. Det har varit så härligt! 

Nu börjar vardagen igen. Det känns dubbelt. Jag längtar faktiskt efter lite mer vardag och rutin men samtidigt försvinner ju friheten att göra vad vi känner för som vi har haft hela sommaren. 

Jag har jobbat lite och det har gett mersmak. Jag längtar tills jag ska börja igen i mitten av november. Samtidigt känns det jätteskönt att få vara hemma med Liten ett tag till. 

Många motstridiga känslor som kommer och går...

Ångaloppet sprint

Det gick över förväntan! Vi klarade vår placeringsmålsättning men inte tiden. Vi hade som mål att inte komma sist samt att ha en tid bättre än 1 timme och 30 min. Vi kom 6:a av 11 eller 12 lag och hade en tid på 1h 35min.

Skrev en liten rapport och lyckades radera, sen lyckades jag inte ens att publicera texten ovan så nu kommer den igen (försök numer två).

Idag smäller det!

Om 5 timmar går startskottet för Ångaloppet sprint. Nu gäller det. Jag är lite spänd och nervös men på ett bra sätt och det känns peppande. Jag har tagit fram kläderna och ätit ordentlig frukost. Nu ska jag vila lite eftersom det var jag som fick gå upp med lill-korven idag.

Heja heja!

Nya träningskläder

Jag har köpt nya träningskläder. Några tröjor, shorts och ett par kompressionsstrumpor. Jag har några strumpor sen innan men de börjar ta slut. Nu köpte jag ett par lite dyrare och dessutom ROSA. Matchar mina övriga nya kläder då alla har något rosa element i sig.

Jag kommer att vara så "matchig" på lördag då vi kör Ångaloppet. Svarta tights (korta) rosa strumpor och skor samt rosa och svart linne. Snyggt!

(försökte lägga in bild på strumporna men det FUNKAR INTE!)